Musik för flöjtkvartett i sättningen 2-c-flöjter (första alternerar på piccolo), 1 altflöjt och en basflöjt.

Le Tombeau de Couperin är ursprungligen en svit för solopiano, komponerad mellan 1914 och 1917. Den består av sex satser, men 1919 orkestrerade Ravel fyra av dem (Prélude, Forlane, Menuet och Rigaudon). Den danske tonsättaren Erik Norby orkestrerade 1986 dessa fyra satser för Kuhlau-flöjtkvartetten (två C-flöjter, piccolaflöjt, altflöjt och basflöjt). Erik Norbys stora förmåga att orkestrera och hans livfulla förståelse för Ravels musik reuslterade i en briljant transkription. I sin nya form blev "Le Tombeau de Couperin" en framgång, både för publiken och för musikkritikerna.

Ravel har själv sagt att hans avsikt aldrig var att imitera eller hylla Couperin personligen, utan snarare att hedra känsligheten i den franska barockens klaversvit. Detta återspeglas i svitens struktur, som efterliknar en barock danssvit. Men Ravels neoklassicism lyser igenom med hans tydligt 1900-talstypiska kromatiska melodier och pikanta harmonier.

Under första världskriget arbetade Ravel som ambulansförare och blev sårad i tjänst. Varje sats är tillägnad minnet av vänner till tonsättaren som dog i kriget. När han kritiserades för att ha komponerat ett lättsamt och ibland reflekterande verk, snarare än ett sorgset, om ett så allvarligt ämne, svarade Ravel: "De döda är tillräckligt sorgsna i sin eviga tystnad."

Satsindelningen är:

I. Prélude "Tillägnad minnet av löjtnant Jacques Charlot" (som transkriberade Ravels fyrhändiga verk Ma Mére L’Oye för solopiano).

II. Forlane "Tillägnad minnet av löjtnant Gabriel Deluc" (en baskisk målare från Saint-Jean-de-Luz).

III. Menuet "Tillägnad minnet av Jean Dreyfus" (i vars hem Ravel återhämtade sig efter att ha blivit demobiliserad).

IV. Rigaudon "Tillägnad minnet av Pierre och Pascal Gaudin" (bröder som dödades av samma granat).