Ravels pianostycke, här i arrangemang för flöjt och piano. Durata 18 minuter.

Ravels återkomst till musiken började med Le Tombeau de Couperin, som påbörjades 1916 och avslutades ett år senare. Organiserad som en fransk barocksvit i sex danssatser, är Le Tombeau ("Hyllningsverk") indirekt inspirerad av François Couperins cembalomusik, som Ravel hade en särskild förkärlek för. 
Han hade ofta hört Wanda Landowska spela Couperin på sin tvåmanualiga Erard-cembalo.

Varje sats är tillägnad en vän som stupat i första världskriget; dock är tonen i Le Tombeau mer glädjefull än allvarsam.
Denna danssvit presenterar den återhållna elegansen och formaliteten i fransk barock, i kontrast till Ravels harmoniska och melodiska behandling. Ravel själv kallade verket "un adieu dans un sourire" ("ett farväl dolt i ett leende").