Om sång och kör
Sången är lika gammal som människan. I alla kulturer, i alla tider har det förekommit sång. Sången har haft, och har en mängd olika funktioner som signalering, manipulering, stimulering, kommunikation, nöje, inkomstkälla, minneshjälp, avkoppling, inslag i riter, för historieberättande, för att underlätta arbete, vara identitetsskapande, för att stärka gemenskap etc. Inom vissa religioner ingår sång som en viktig del i skapelseberättelsen.
Redan i Mesopotamien (3500–500 f.Kr) definierades viss musik som konst och det finns skrifter som talar både om professionella musiker och liturgisk musik. Den äldsta kända noterade sången, vilket även är det äldsta noterade musikstycket, är en sumerisk hymn från före 800-talet f.Kr. I Grekland var det vanligt att texter, som poesi, inte lästes utan sjöngs. Aristoteles diskuterade om inte sång borde ingå i utbildningen och komplexa teorier kring sång och musik utvecklades. Inom den judiska traditionen finns noterade sånger bevarade från 500-talet f.Kr, som Davids psalm och Kung Salomos sång. Mycket lite är känt om sångens status i den romerska kulturen men inom den tidiga kristna kyrkan var sången en viktig integrerad del. (fr. Wikipedia)
