Sonat för oboe och piano av Francis Poulenc.

Verket är skrivet 1962, året före Poulencs död och tillägnat minnet av Sergej Prokofjev. Det är den sista av Poulencs blås-sonater och präglas av djup melankoli och subtil elegans.
Sonaten publicerades postumt. Detta är den uppdaterade och reviderade versionen från 2004, redigerad av Millan Sachania.

Sonaten består av tre satser och kombinerar melankoli, elegans och lekfullhet, typiskt för Poulencs stil. Oboestämman rör sig mellan lyriska fraser och mer kantiga, rytmiska inslag, medan pianot skapar en färgrik harmonisk ram.
Verket har kommit att bli central del av oboerepertoaren och visar Poulencs känsla för både dramatik och subtila nyanser.

Svårighetsgrad enligt förlaget medel till avancerad. 
Här en inspelning av första satsen: Elégie.