Musik för flöjt och piano. Skriven för en  tävling vid Pariskonservatoriet 1943.

Dutilleux eleganta musikaliska språk kännetecknas av en känsla för "färg" och välstrukturerad, enkel tydlighet. Han hämtade inspiration från olika strömningar under 1900-talet.

Dutilleux sägs ha varit en krävande tonsättare, inte minst mot sig själv och det enga komponerandet: han förstörde de flesta av sina tidiga verk men sparade, bland annat, sin Sonatine för flöjt och piano - ett tävlingsstycke för Paris Conservatoire år 1943 - på grund av dess enorma framgång.

Nothäftet innehåller även en historisk introduktion och framförandenoteringar på franska och engelska, skrivna av flöjtisten Bruno Jouard.

Svrighetsgrad enligt förlaget:  intermediate, vilken motsvara medelsvår och lämpar sig för den som studerar flöjt eller  flöjtisten som vill utöka sin repertoar av bra konsertstycken.